Barney på Enköpings Ridklubb har varit väldigt betydelsefull för mig då han lärde mig att rida och att lita på hästar. Innan honom var jag den i gruppen som behövde ledare och inte vågade trava. Jag grät nästan varje lektion och min ridlärare var förvånad varje gång jag kom tillbaka till ridskolan. Men efter en lektion på Barney vände allt och jag blev modigare och modigare! Han lärde mig grunderna och jag kommer ihåg att jag tyckte att han var sååå duktig som saktade av när ridläraren sade det x)

Fiona var min första häst, och jag fick henne när jag var tio år gammal (2003). Fiona var född 1994, 164 cm hög och importerad från Danmark. Hon var ett fuxsto med bläs och en strumpa vänster bak. Fiona såldes från ridskolan i Bollnäs för att hon vantrivdes något fruktansvärt. Redan vid första ögonkastet blev det kärlek, och när jag provred henne visade det sig att hon var snäll och försiktig med lagom mycket go i sig. Hon var utbildad LA dressyr och 110 cm hoppning. Lagom läromästare med andra ord.

Det första året med henne lärde jag mig otroligt mycket, och eftersom att jag delade henne med mamma kunde jag fortfarande vara barn och leka med kompisar och så. Då blev det inte så mycket press på mig och hästarna var något som var kul. Jag fortsatte gå på ridskola för att lära mig så mycket som möjligt. Med Fiona tränade jag dressyr, jag hoppade litegrann och red ut med kompisar. Minns en hoppträning där jag ramlade av på första hindret för att hon stannade. Jag grät och grät så det blev ingen mer hoppning den dagen, haha.

Fiona lärde mig öppnor och slutor, skänkelvikningar och förvänd galopp. Ja, egentligen all grund inom dressyren och det var med sorg i hjärtat vi fick ta bort henne i Juni 2006 på grund av en spark över korset som inträffade i hagen... Hon blev aldrig bra efter det, trots att vi behandlade i nästan två års tid. Jag älskar och saknar dig, gumman. Fastän du kunde vara en riktig pissmärr ibland <3