Fick frågan om jag kunde berätta mer om Wanda och Astiz samt om hur jag fick dem. Så självklart kan jag göra det!

---

Astiz är ett svenskt halvblod född 1998. Han är efter Sack, undan Astoria som är efter Asterix. Han är av gammal hederlig svenska stam med andra ord. Jag fick honom våren 2006. Hans förra ägare hade låtit mig rida honom i ungefär två månader när h*n sedan säger att om inte jag köper honom ska han skickas till en hästhandlare i Skara. Jag blev ju såklart helt förkrossad och när jag kom hem började jag gråta och leva runt som tusan. Jag kunde ju faktiskt inte leva utan Astiz... Jag var hemsk (x Det slutade i alla fall att jag fick honom. I kontraktet stod det att han såldes på grund av fysiska och psykiska problem som gjorde det svårt för honom att gå vidare i sin utbildning från Lätt A. Uppenbarligen var det ju inte så då han inte alls har några problem att gå MSV B nu... Målet är ju faktiskt MSV A i höst!

Det stod även att han skulle hanteras med en bestämd hand då han är hingstig. Så var det väl ungefär den första månaden, sedan lugnade han ned sig och nu är han supergullig och mer åt det dryga hållet när han inte får uppmärksamhet ;) Han har haft det rätt tufft när han var ung, så nu är han totalt okänslig för spön. Han stänger helt enkelt av och känner inte alls om man petar med ett. Så jag rider honom aldrig med spö, det är bara onödigt. Tar hellre ett par skarpare sporrar så att jag slipper sitta och sparka på honom. Så ni kanske förstår att han är ganska seg. Han har våldigt lätt för samling, och det hade han redan som unghäst. Antagligen därför som han är så sliten idag. Att börja piaffera så tidigt är ingen hit...

Ni bör även veta att han var utdömd när han var 2.5 år ung. Då gjorde förra ägaren det självklara och släppte honom på bete. När han kom hem var han sjukare och haltare än någonsin. Så upptäcktes det att han inte tål gräs.

Trots alla våra motgångar ångrar jag inte en sekund att vi köpte honom. Jag har lärt mig otroligt mycket, både inom ridning och olika hältor/sjukdomar. Han har varit läromästare i allt. Och det är inte bara motgångar vi delar, utan även framgångar. Den högsta procent vi har uppnått är 79%, visserligen i en LB men det var våran första tävling. Tvåan hade "bara" 70%. Det var riktigt härligt! Dessutom har vi fina vinster och placeringar upp till MSV dressyr. Samt fina resultat i MSV B. Tyvärr har vi bara startat ett fåtal MSV B, men jag vet att det kommer bli fler. Han ska bli bra, och sedan ska han bli bättre!

 

Warum Ich är ett hannoveranersto född 2001. Hon är efter Weltruhm, och morfar är Walzertraum. Henne köpte jag, för mina egna pengar, vintern 2009. Jag skulle eventuellt ha börjat på Strömsholm och behövde då en till, lovande, dressyrhäst. Så jag satt och kollade på olika hästannonser och fastnade för den fina fuxen med de bra gångarterna och grymma tävlingsmeriterna. Tyvärr var hon på tok för dyr... Men en kväll såg jag att de hade sänkt priset, så jag fick mamma att ringa på direkten. Och snart var allt klart, och vi åkte och provred. Hon var helt underbar i all hantering. Stod lös i ridhuset utan kandar och var bara så snäll. När jag sedan red var hon stark, men positiv och glad. Så vi bad att få provrida dagen därpå också, men då på träns. Även det gick ganska bra och vi ringde pappa och övertalade honom.

Den 24/11 kom hon hem till mig efter en misslyckad veterinärbesiktning som hon inte gick igenom. Vi bestämde oss för att ha kvar henne hos mig ändå, och låta henne vila för att sedan göra en ombesiktning på en annan klinik. Så vi åkte till Skara, och där gick hon igenom utan problem. Hon hade antagligen bara vrickat sig i lastbilen innan den första besiktningen.

Nu har vi varit ett par i över ett år och tillsammans har vi placeringar i MSV B och vinst i MSV C. Känns skönt att bevisa för alla att den här "värdelösa hästen som inte ens byter" är så pass bra. Jag tror på henne, och vet att det blir en Grand Prix-häst av henne, bara hon får hålla sig frisk!

 

 

Undrar ni något mer är det bara att fråga!

 

Matilda