Just nu har jag det väldigt jobbigt psykiskt. Det här med Nadir tär hårt på mig, och det smärtar verkligen att vara såhär hjälplös som jag är just nu. Men det känns skönt att veta att jag är så pass ur mitt självskadebeteende att jag aldrig kommer använda mig av den vägen igen. Jag kommer aldrig skada mig själv med rakblad och knytnävar, det kommer inte hända igen. Och har inte hänt på typ ett år nu.

Fastän det är jobbigt att veta att jag inte kan göra ett skit för Nadir så gräver jag inte ned mig i det. Jag håller igång i stallet, bloggar, ser på film, spelar spel osv. När jag var deprimerad förut satt jag bara vid datorn och lyssnade på sorglig musik, haha. Och depressionen har gjort mig så mycket starkare, så när något sånt här hemskt händer kan jag ta det rätt bra. Visst, jag gråter ibland, men jag tar mig ur det och går vidare.

Jag har en fånig tanke som lyder att när man dör kommer man till himlen, och där är det alltid sommar och varmt. En stuga väntar på en, som i bröderna Lejonhjärta. Och där i stugan finns alla man älskar som har försvunnit från en på Jorden. Jag ser framför mig hur Fiona, Safrann, Sinbad, Diezel, Platon, Dante, Curry och Midas väntar på mig där. Och alla människor man älskar som finns i himlen bor i samma by, så man kan träffa dem varje dag. Och när jag dör (när jag har levt i över hundra år (x ) så ska alla finnas där. Dessutom ska man bli yngre i himlen, så ung som man var när man var i sina glansdagar. Well, tanken kanske är löjlig, men den håller hoppet uppe.

Jag har satt upp regler för mig själv, och det är att äta mindra godis, bara en gång i veckan. Jag åt godis i bilen på väg till spat i Torsdags, men idag tänker jag faktiskt synda och äta ikväll. Ska ju bli myskväll, då måste man få unna sig något! Vilket är ditt favoritgodis? Mitt är Pringles Sourcream and Onion tillsammans med någon choklad (a) Awesome <3